Daisys små liv är inte hos oss längre 🙁
Tyvärr gick det inte att rädda dem, och i går kvåll insåg jag att det inte fanns mer jag kunde göra för dem. De blev allt svagare och tappade i vikt trots intensiv matning.
I början sög de ivrigt på nappflaskan men efterhand blev det svårare att ge dem och till sist blev det tvångsmatning och det syntes tydligt hur snabbt de tacklade av.
Så i morse hjälpte Aate mig att få dem till vet. så de skulle slippa ligga och plågas. Inget lätt beslut och han berättade att han blev mer tagen än han trott av detta.
Jag kan förstå det, de var ju små nya liv som skulle fått växa tlll sig och utvecklas.
Men ibland släcks livets låga alldeles för snabbt och det känns enormt sorgligt 🙁
Mamma Daisy mår i alla fall bättre men förstår inte riktigt vad som hänt. Nu ägnar hon sin halvvuxna son Herkules lite mer uppmärksamhet, något som han inte precis ogillar.
Det er så hårdt at miste også selvom de små kun var få dage gamle. Jeg er sikker på du har taget den rigtige beslutning selvom det gør ondt i hjertet. R.I.P
Ja Susanne, det er virkelig hårdt og jeg bliver väldig ked af det 🙁
Men jeg er ikke i tvivl om at jeg tog den riktige beslutning, det sagde dyrelägen også då hun såg dem.
Nu håber jeg bare på at Daisy hurtigt skal kommer sig og blive helt rask igen.