Lång men bra dag

images

 

Idag var jag på sista delmomentet i min genreutbildning!
Det har varit en fantastiskt intressant och givande kurs som verkligen gett mycket jag kan använda i undervisningen 🙂

Det blev därför också en lite längre arbetsdag och jag var inte hemma förrän vid halv sextiden.

Trött som bara den och med huvudvärk insåg jag att det var lika bra att avboka kvällens Zumba. Kände också att jag efter två hela dagar inomhus var i stort behov av lite stärkande friskluft. Så efter en kopp te och en stunds vila, drog jag på träningskläder och gav mig ut på en löprunda i skogen.
Min GPS la av efter halva rundan, så jag fick inga registrerade resultat idag, men jag sprang i varje fall mina 2 km. Avslutade sen träningen med 30 sek planka. Tror det är dags för 40 sek i morgon och känner att jag ska fixa det också. Ryggen bråkar inte så mycket just för tillfället, det är faktiskt mest muskelskadan jag känner av, men inga våldsamma smärtor, så det går rätt bra ändå.

Hur går det då med katterna…?
Jo, Daisy mår betydligt bättre, men hon är fortfarande inte feberfri så i morgon ringer jag och pratar med vet. kanske behöver hon byta medicin.

L-kullen växer och är idag 4 veckor gamla. Dock har de tappat lite i vikt i jämförelse med Miskas tidigare kull. De ökar ju i vikt, men inte så mycket som de gjort innan. Tror helt enkelt det är för de är så väldigt tidiga med att springa runt utanför bolådan. Jag har redan fått öppna upp till hela rummet eftersom de klättrade över. Alla tidigare kullar har hållit sig i den lilla hagen tills de varit omkring 5 – 6 veckor. Så nu när de är mer rörliga gör de också av med mer energi, så jag gissar att det är en förklaring på deras vikter.

Idag fyller också M- kullen 2 veckor och jag fick en film på dem av Lise. Nu ligger filmen på FB och jag kan inte ladda ner den därifrån, så vill ni se den så gå in på min FB sida och kika.

Avslutar med en helt underbar bild på e trötter liten Koby från K- kullen.
Snodde bilden från din sida A-K, hoppas det var ok 🙂1523926_10152052314138016_4887191560880267236_o

 

En sorgens dag

Daisys små liv är inte hos oss längre 🙁20140420-070732.jpg
Tyvärr gick det inte att rädda dem, och i går kvåll insåg jag att det inte fanns mer jag kunde göra för dem. De blev allt svagare och tappade i vikt trots intensiv matning.
I början sög de ivrigt på nappflaskan men efterhand blev det svårare att ge dem och till sist blev det tvångsmatning och det syntes tydligt hur snabbt de tacklade av.
Så i morse hjälpte Aate mig att få dem till vet. så de skulle slippa ligga och plågas. Inget lätt beslut och han berättade att han blev mer tagen än han trott av detta.
Jag kan förstå det, de var ju små nya liv som skulle fått växa tlll sig och utvecklas.
Men ibland släcks livets låga alldeles för snabbt och det känns enormt sorgligt 🙁

Mamma Daisy mår i alla fall bättre men förstår inte riktigt vad som hänt. Nu ägnar hon sin halvvuxna son Herkules lite mer uppmärksamhet, något som han inte precis ogillar.

Ledsen :(

Det har tyvärr inte alls gått bra med Daisy och kattungarna, och det är sådana dagar det inte är roligt att vara uppfödare.
Jag märkte ju att hon inte riktigt var sig själv efter förlossningen, hon var orolig och gick runt och morrade. Så i går kväll åkte vi till djursjukhuset för att kolla upp vad som kunde vara fel.
När vet. skulle undersöka henne baktill var där plötsligt något som stack ut ur slidan, och det visade sig vara en bit moderkaka som blivit kvar.
Sen röntgades Daisy, och allt såg bra ut där. Inga foster kvar i magen, det var skönt att veta.
Men en livmodersinflammation hade hon så det blev en spruta med antibiotika och sen fick vi åka hem. Idag mår Daisy bättre så medicinen verkar säkert.
Under hela tiden sedan kattungarna kom i lördags har jag matat dem och hoppats att de skulle börja öka i vikt.
Tyvärr har de nu tappat i stället och tacklar av mer och mer. Så väldigt sorgligt, vill ju så gärna rädda de små liven, men jag tror inte de klarar det 🙁
Känns så sorgligt…
DSC_5758

Dag 1

Så har det gått en natt och det är tyvärr inte några längre stunder som Daisy legat hos de små.
Hon har växlat mellan att ligga på golvet och att trampa runt i min säng.
Hon har gott om mjölk så det är inget problem, men vill hon inte ligga hos de små så det får äta då hjälper ju inte det. I natt har jag gett dem två mål med nappflaskan, de äter men inga stora mängder som får plats i en sån liten mage.
Båda har gått upp ett par g sedan i går.
20140420-070732.jpg

Daisy

Vi har en underbar solig dag och jag började dagen med att städa så det skulle vara fint innan Magnus, Christel och Hugo skulle komma.
Men jag hann inte bli klar, för plötsligt stod Daisy och formligen skrek på mig att nu är det dag, kom nu till lådan.
Då hade värkarna redan satt igång och första kattungen kom nästan direkt.
Det var mycket blod och jag förstod nästan direkt att något var fel.
Tyvärr hade det lilla livet tunntarmen hängande ut ur buken och dog inom några minuter, så sorgligt 🙁
Två ungar till kom sen i rask takt, båda väldigt små 70 och 68 g, men båda välskapta.1510419_10152382129133685_8174099095087658717_n10153283_10152382196983685_5799490255309009974_nNu har det gått snart tre timmar och fortfarande har det inte hänt något mer. Trodde nog hon skulle få fler än tre, men hon är i gott hull och det är lite svårt att avgöra om  det finns fler.
Med lite hjälp från mig har båda små hitta en tutte och suger i sig sin första måltid 🙂10255570_10152382234828685_1748642933175049540_n
Fortsättning följer!

 

Ringsjön runt

Idag startade min cykelträning inför cyklingen runt Ringsjön.356
Så jag följde på Aate på en av hans rundor. Nu brukar han oftast cykla längre än så men idag blev det Hågnarpsrundan som är på 12 km.
Hur många gånger har jag inte ridit den rundan och kan verkligen varje bit av vägen 🙂
Nu är den en annan känsla att sitta på en järnhäst, inte alls lika härlig, men det är skönt med friskluften och jag fick verkligen vädrat ur lungorna, vilket är jättebra för astman.
Nu har jag inte mycket problem med den för tillfället, så länge jag tar min Pulmicort x  2 så behöver jag i stort sett aldrig ta mer medicin, känns skönt.
I alla fall så avverkade vi de 12 km på 43 min i ett tempo av 16, 5 km/h vilket jag var väldigt nöjd med. Speciellt eftersom jag knappast cyklat mer än några få gånger de senaste åren.
Aate tyckte också jag hängde med bra och t.o.m. cyklade om honom ett par gånger 😉
Men i backarna var det ingen tvekan om vem som var den starkaste.
Avslutade kvällen med ett Zumbapass, och där blev det riktigt tufft för benmusklerna den sista och jobbigaste låten, men lika kul som vanligt ändå.
Nu har jag en rejäl träningsvärk och smärtor i den dumma muskeln i höften 🙁 Ryggen känns lite, men tror nog det sitter i musklerna, så det gär nog över inom de närmsta dagarna.
Nu är jag faktiskt rätt optimistiskt och tror att jag ska kunna genomföra loppet som är den 31 maj 🙂

Glad Påsk till er alla

Önskar alla vänner en riktigt GLAD PÅSK och hoppas ni får några riktigt fina och sköna dagar.