 RAGDOLL – historia och ursprung Ragdollen är en ras som i sitt ursprung härstammar från USA och många är historierna om dess bakgrund. Som en trasdocka; ledlös och utan känsla för smärta – det är en skröna om ragdollen och den är fullständigt felaktigt! Ragdollen är självklart inte okänslig för smärta och lealös – ja kanske beror det på att ragdollen kan bli fullkomligt avslappnad när den blir buren och på det sättet uppfattas som lealös. Allt startade i början av 1960-talet när en uppfödare i Kalifornien parade en vit långhårshona med en helig birma och fick i kullen bland annat två brunmaskade mitted-hanar. Dessa parades tillbaka på mamman – avkomman från den linjen kallades ”lightside”. För att undvika inavel började man att använda en annan honkatt – en burma och avkommorna från denna linje kallades ”darkside”. Från dessa två sidors korsningar stammar dagens ragdolls. Ragdollen blev godkänd i USA 1969 och kom sedermera till England 1982. |
| TEMPERAMENT Ragdollen är en perfekt innekatt, på grund av sitt lugna och tillgivna sätt. Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarnas olika nycker och det inkluderar både djur och barn. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå. Deras mest karaktäristiska drag som skiljer den från andra raser är att den ofta slappnar av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den bli lika lealös som den ”trasdocka” den har fått sitt namn av. Ragdollen är i allmänhet en mycket matglad katt, speciellt hanarna kan snabbt vräka i sig mycket mat, allt från kattmat till vad familjemedlemmarna har på sin tallrik. Unga djur har ofta en ”magdyna” eller gördel som dock brukar försvinna ungefär då den blir könsmogen. Gångstilen är säregen för den går inte så smäckert som andra katter. Den har istället en vaggande gångstil vilken kan bero på att den går brett isär med bakbenen. En annan egenskap hos katten är deras sätt att lägga sig, den börjar att lägga ner skuldran först, därefter lägger den resten av kroppen. Avslutningsvis sover en del ragdolls ofta på rygg med både bak- och framben brett isär. Ragdollen är en lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen ”prydnadskatt”. De flesta ragdollkatter uppskattar lek och bus lika mycket som en annan katt, men lekarna brukar hålla sig inom lugnare former. Ragdollen är ofta nyfiken och människokär, och möter ofta besökare i dörren. Till skillnad mot andra katter ligger inte en ragdoll högt och observerar. Den ska istället vara med överallt där det händer saker och ting. Favoritsysselsättningen är att hjälpa till när husse/matte stökar omkring hemma. En ragdoll trivs bäst tillsammans med sina människor. Man ser ofta en ragdoll flytta sig från rum till rum efter sin husse/matte. Man kan ju missa nåt kul! Ragdollen är dock generellt ingen utpräglad knäkatt, utan ligger oftast hellre tätt intill husse/matte och gosar. Den är i regel mycket lätthanterlig och medgörlig, vilket underlättar skötsel som t.e.x. kloklippning, pälsvård och bad. På det hela taget är ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet av alla sina familjemedlemmar. Som alla andra katter har varje ragdoll sin egen personlighet och sina egna karaktärsdrag, denna beskrivning av rasens temperament ska ses som en generell beskrivning.UTSEENDE Ragdollen ska ge ett kraftigt och bastant intryck. Fullvuxna katter verkar något tyngre i bakkroppen, ibland nästan klumpiga. Den långa kroppen ska hos fullvuxna katter vara lika bred vid skuldrorna som vid bakbenen. Katten ska som sin helhet ge ett rektangulärt intryck. Huvudet på en ragdoll ska ha en bred, mjuk kilform. Huvudet ska vara platt upptill, mellan öronen, med en rundad panna, runda kinder och rak nos med en mjuk inåtbuktning vid nosbasen. Hakan ska vara markerad. Öronen är medelstora och breda och öppna vid basen, och de ska sitta brett i sär och vara en aning framåtlutade, s.k. ”tiltade”. De djupblå ögonen är stora och ovala. Önskvärt är en så djup blå färg som möjligt. Benen är medelllånga, kraftiga och muskulösa, bakbenen längre. De stora och runda tassarna ska ha tydliga pälstofsar mellan tårna. Ragdollens svans ska vara lång och nå till skulderbladet då man böjer den framåt. Den ska vara avsmalnande mot slutet och ha buskig päls. Pälsen är medellång till lång. Den är längre på mage, bröst och hals samt på bakbenen. Pälsen är silkig och ska kännas sval vid beröring. Den saknar underull, vilket gör att den inte så lätt tovar sig. Pälsen ligger tätt intill kroppen och ”skiktar” sig när katten rör på sig. |
S*Medinas Dolls
…en liten uppfödning av ragdoll i hemmiljö
