Sitter här och försöker skriva några rader men det är inte så enkelt med en spinnande FoFi som ålar runt på skrivbordet och bara vill gosa. Tänk att han blivit så kelen min vackra polska pojke som var så fruktansvärt rädd när han kom för tre månader sen, det är faktiskt som en annan katt. Visserligen kan han fortfarande bli rädd när han inte riktigt är beredd på vad som ska hända, men det är inget att bry sig om, för i nästa sekund kommer han och vill kela 🙂
Och nu är hans första kull född och om lite mer än en vecka kommer nästa, ska bli väldigt spännande att följa dessa små nya individer och båda Nora och Cami har ju också sina första kullar så mycket att se fram emot.
Får fortlöpande rapport från Lise om hur det går med Noras små och jag berättade igår att vi var bekymrade för två av de minsta. I dag fick Lise tyvärr åka till vet. med minstingen Utah som fick somna in. Fanns inte mer någon kunde göra för att rädda honom, han hade tappat i vikt och hans lilla kropp som inte heller var helt färdigutvecklad orkade inte. Så sorgligt när detta händer, men så är det i livet, det är de starkaste som överlever och nu behöver han inte ligga och plågas.
Lilltjejen Unique däremot har piggnat till, hon äter lite bättre och har ökat i vikt från gårdagens 83 g till 91 g 🙂 Hon orkar inte kämpa om maten hos Nora men Lise matar henne med nappflaska. Vi hoppas ju på att hon ska kunna komma till att dia när hon blivit lite starkare, men det är inte lätt för henne att kämpa om platsen mot sina större syskon.
Vi håller tummarna för att Unique är en riktig liten fighter 🙂